Kyrkan är byggd i tegel och dess äldsta delar tror man är från slutet av 1200-talet. Tornet som tillkom på 1400-talet är byggt av gråsten med en överbyggnad av tegel.

På grund av sättningar har kyrkan reparerats flera gånger under 1600-talet och 1700-talet.

Väggar och valv försågs ursprungligen med kalkmålningar av vilka endast fragment återstår idag. Kyrkans inre präglas av stora renoveringar som utfördes under 1800-talet. Kyrkans skulpterade helgonbilder från medeltiden och även textiler från 1600-talet har deponerats i Historiska museet i Stockholm.

Altaret i tegel murades 1910-11 då hittades och återbördades den medeltida altarskivan av grå kalksten som under en tid används som gravhäll.

Orgeln av A:G: Nygren köptes 1860 och byggdes om av Åkerman & Lund 1910. Dopfunten i sandsten tillkom 1953 och är en gåva. den medeltida dopfunten från 1200-talet förstördes 1860.

Ljusträdet är en gåva av konstnären Eric Ståhl. Storklockan härrör från medeltid. Lillklockan är gjuten i Stockholm 1739.

Utanför kyrkan står en runsten funnen 1947 under sockeln i vapenhuset. Invid Kyrkan, i en gammal byskola, ligger Alsike kloster.

En levande och moderna kyrka där byggnaden har formen av en centralkyrka, dvs. allsidig symmetrisk plan och konstruktionen av kyrkorummet är enkelt. Vapenhuset leder in på ett ”kyrkotorg” dominerat av ett ellipsformat innertak som vänder sig mot kyrkan. Altarskivan av kalksten vilar på en enkel rödmålad trästomme.

På östväggen finns en stor glasmålning ”det himmelska Jerusalem” Dopfunten har övertagits från Knivsta medeltidkyrka. Orgeln är byggd på orten av Åkerman & Lund och blev färdig 1995. Klockstapeln med två klockor som är gjutna hos Berghotz i Sigtuna, är rest på östra sidan.

I Husby-Långhundra ligger denna lilla vackra salkyrka kyrka uppförd i gråsten och sadeltak.

Kyrkan invigdes på 1100-talet och ersatte troligtvis en tidigare träkyrka. Vid den tiden kallades HusbyLånghundra för Husaby-Ærnawi. Kyrkan byggdes som en försvarskyrka med små högt sittande gluggar, vilka förstorades under senare delen av 1200-talet.

Runt år 1500 fick kyrkorummet sin nuvarande storlek i och med att ett äldre kor med absid, revs och kyrkan byggdes ut åt öster. Det nuvarande långhusets västra del utgjorde långhus. Vapenhuset tillkom redan år 1462.

Skiffertak lades 1915 och nuvarande interiör är resultatet efter arkitekt Ärland Noréens restaurering 1933, då bland annat de medeltida kalkmålningarna framtogs och konserverades, och spåren efter 1881-års hårda restaurering försvann.

Dopfunten är av kalksten från 1200-tal. Den vackra predikstolen är i rokoko från 1753 och den vackra altaruppsatsen är i rokoko från 1764.

Orgeln med tillhörande fasad är från 1834.